Cykeltur i helvetet
Jag var i helvetet idag. Skulle cykla till Fricken i Huddinge. Hur i helvete cyklar man dit? Ut genom Enskede, spanade in kåkarna i Stureby, någon barnvagn på trottoarerna, genade genom en massa gräsmattor och i nästa skede är jag med racern på en avstängd parkeringsplats, halvägs mot Uppsala, Plötsligt ser jag ett gäng cyklister i tempodräkter, tar sikte på rullen och får draghjälp ut till Huddinge centrum.
Fricken bjuder på bullar och rådjur i trädgården ( Har han ingen bössa och skjuta fanskapet med?). De loppbesudlade kreaturen kliver runt och trampar ner hans odlingar ( mest knark givetvis)(men ändå) medans jag inmundigar hans goa hemkokta kaffe.
Sedan hemåt, och samma visa. Hur fan är det med skyltningen, hamnar i vad jag tror är Rotebro, men det visar sig vara Stureby igen och där är ju allt helt väck, hittar Konsum vid Enskede IP och därifrån har jag siktet klart mot Söder.
Nå, det blev ju en repa. En gång i tiden skulle jag cykla ner till Köpenhamn, men första stoppet var ju i Södertälje. Det var samma visa då, efter en massa strul och ösregn, hamnade jag vid en korvkiosk i Södertälje. Jag köpte en korv och en trevlig madam med stor husbil dök upp. Vi började språka som man gör vid korvkiosker och hon tyckte nog att det verkade slöseri med kraft att cykla hela vägen till Köpenhamn då hon hade en fin husbil där det var varmt och gott. Hon skulle nämligen till Malmö och en dag senare var jag i Malmö, tog båten över till Kphmn och alla polarna var grymt impade över hur snabbt jag cyklat sextio mil, typ två Vättern runt på ett och ett halvt dygn, men jag säger som Fricken alltid säger: Är man i form så är man i form och är man inte i form, så åker man husbil.
