Stories 5

Män med barn.

Spanien, Grekland, Italien. Det är samma sak. Nescafe på morgonen. Jag har varit på den här ön i många år, tittar ut över hotellet mitt emot. Magic View. Dom kommer just med sin transport. Några turister kliver in i bilen och dom försvinner. Allt blir en slags upprepning.

Konstigt nog tänker jag på Hemingway. Hur vackert han beskriver sina morgnar, med arbete, ro och katter. Hur han slipar sina vapen, orden. Hur viktigt det är att hålla igång, ständigt hålla instrumenten i form. Jag vet inte om han gjorde det alla gånger? Han söp hårt, men enligt källor var han en ganska lycklig man? Tills på slutet, då allt krackelerade med en satans fart.

Blir det på samma sätt med mig Har jag inte sett tecknen? Ont i ryggen, knäet. I natt låg jag och tänkte på kvinnor jag älskat. Är det normalt när man blir femtiosex?

Ge mig ett lugnt, ömt flöde. Då kan jag leva, älska och arbeta. Min dotter sover. Tänker ofta på henne. Sexton år och så mogen, smart och sextonårskorkad på samma gång. I kväll kommer min son från en annan ö. Jag är en man som lever med mina barn. Ingen kan beskylla mig för att inte älska dom. Alla mina manliga vänner lever med sina barn, även om dom inte lever med barnens mödrar. Vi är män med barn. Det kanske Hemingway också skulle ha varit?

Svart natt.

Det var den här typen av natt då en svart T-tröja känns varmare än en vit. En lätt rörelse och svetten ville tränga fram. Nikos satt utanför cafe Rendevous. Han beställde en fet kaka. Jag nöjde mig med en Mythos, det lokala ölet. Vi satt tysta, tittade på folk som passerade i natten. När det blir riktigt varmt, blir det tyst. Det dör ut. Luften töms på näring och liv. Det var naturligt att tala om de enda viktiga i livet: Hur man håller döden ifrån sig. 

- Jag målar bara sexuella bilder, sa Nikos. Dom kommer upp hela tiden utan att jag kan göra något åt det.

- Du har det bra, sa jag. Du sysslar med fantasier. Jag fotograferar. Allt är dokumentärt, sant. Det skapar vissa problem om man har ett förhållande.

- Vad gör du då? sa han och tittade kisande ut över det lilla torget.

- Inte mycket. Jag sparar på bilderna, väntar på den rätta tiden. Mellan två förhållanden, eller tills jag träffar en kvinna som accepterar att jag visar mitt gamla liv. 

- Ta här. Han drog ut en cigarett ur asken, tände den åt mig. Det var den tiden då man inte fick röka inomhus i Sverige. Nu satt vi vid Medelhavet, såg ut över ett svart, hett torg, mitt i natten. Nikos svettades på handen. Det var en sådan natt, då till och med en grek svettades. Vi rökte långsamt och höll döden från oss.

Ungerskan.

Ungerskan ligger och vräker sig i en solstol framför mig. Vi är grannar på hotellet. Det är en aggressiv kvinna med ful röst och litterära ambitioner. Till saken hör att hon känner sig ensam och vill ha lite sex.

- I love men, säger hon. I adore them. I can kiss their feets. I samma ögonblick vrider hon sig och särar på benen så jag verkligen ska få en inblick i vad som kan vara en möjlighet.

- Mr Mike, fortsätter hon. Do you know Henry Miller?

Om jag känner till Henry Miller? Min favorit i livet. Författargiganten och livsfilosofen. Han är en av mina få idoler tillsammans med Margeritte Duras, Anais Nin och Bob Dylan.

- Mr Mike, you look like Henry Miller, and you have the same attitude to life.

Okej, hon kanske inte är så kass ändå, ungerskan?

- Mr Mike, yes you look very much like Henry Miller. Maybe he was a bit more athletic? To make love with you, Mr Mike, will be like fucking a scorpion.

Havet.                

Havet vrålar sin ålderdomliga sång, storm, storm, storm. Det ryker bland stenarna framför mina nakna fötter. En rovfågel kretsar nära mitt huvud. På stranden ligger en död fiskmås. Havet ger, havet tar. Alla oväder påverkar mig. Snöstorm, havsstorm. Jag blir upphetsad, kåt, euforisk. 

Jag plåtar vilt på stranden, alltid blir det något. Allt jag skriver är sant. Jag kan inte hitta på, måste uppleva först. 

Den röda snabbåten lämnar hamnen i ett vitt skum. Till havs. Potens, kraft , skönhet. På stranden ligger en italienare i sin turban. Han är med en vacker kvinna, ett antal år yngre med ring i näsan och en kropp som en atlet. Vi nickar åt varandra. Hans kuk är stor och vacker.

Rovfågeln dippar ner mot vattnet. Katarina, som fött tvillingar för någon månad sedan, står i hamnen för att möta folk. Hennes föräldrar dog i en ruggig bilkrock utanför Aten. Nu går livet vidare genom tvillingarna. Jag tar en vända på kajen, kollar in de nyanlända. En tjock kvinna släpar på för stor packning. Varför verkar vissa sakna allt? Går förbi kafeerna, köper ett varmt bröd, vänder hemåt över stenstranden. Rovfågeln hänger kvar i luften. Italienskan sitter på sin mans kuk, ler mot mig då jag passerar. Han blundar, djupt i henne. Ciao Bella. 

Hon glider långsamt på honom, följer mig med blicken. Vågorna slår hårt och jag skyndar mig hem för att berätta om livet.

Marmorberget.

Det magiska marmorberget är skövlat. Hela vänstra sidan är bortkapat och toppen av det förr så vackra berget ser nu ut som en misslyckad rotfyllning. Indianerna skulle säga att bergets själ rymt sin väg. Varför, tänker jag? Varför skövlar man berget? Varför har jag ont i ryggen. Ordet ”Varför” står fram i sin verkliga betydelse. För ett litet barn betyder varför att man blir hindrad från att göra något? Varför ska du göra si eller så? För en man i övre medelåldern betyder varför dåliga saker. Varför har du ont i ryggen? Varför förlorar berget sin själ? Varför? Det är ingen ide att ställa sådana frågor. Det är för farligt? Vem fan vill veta varför ryggen värker? Det fattar väl vem som helst att det är början till slutet. Eller varför berget förlorar sin själ? Det svaret innehåller så mycket dumhet att hälften kan räcka. 

Kykladerna.    

Du låg bakom mig, smekte mig. Jag förde bak min hand och smekte dig. Jag hörde en tyst suck från dig då du började komma. Du höll igen för att inte väcka flickan som sov längre bort i rummet, vred på dig så jag kunde komma in i dig bakifrån. Jag kände dina safter mot mina lår, låg stilla, väldigt stilla. Flickan rörde sig i sängen, du skruvade dig hårt emot mig, dina bröstvårtor var stenhårda, och du bet dig i läppen då jag kysste dig på halsen. Jag kunde känna dina dofter genom munnen då vi kysstes. Du öppnade dig ännu mer, jag kom in det förbjudna. 

Dina ögon var alldeles svarta, nästan smärtsamma, då jag rörde mig lite. Du slöt ögonen och kom tyst, som en skälvning. Jag var långt inne i dig, i din själ och vi kysstes och jag kunde känna din barndom i kyssen: Sommar, blåbär, lite granskog.