Det miserabla och det vackra...

Jag kan gott erkänna: Jag är på miserabelt humör. Igår var en underbar dag och på kvällen bakade jag bröd det sista jag gjorde. Sedan somnade jag lycklig. På morgonen då jag ska skära upp den första ljuva brödskivan inser jag att det är sockerkaka jag gjort. Blev så jävla lack, kasta skiten och då jag kastar skiten får jag så förbannat ont i ryggen att jag mår nästan illa.

Bra början på dagen, men jag vet vad räddningen är: Gröt, jag gör gröt på ekologiskt havregryn, det gör mitt humör bättre och lindrar ryggvärken. Jag lullar ner till affären och köper nytt, mörkt gryn till nästa brödbak. 

På vägen funderar jag på det här. Hur det var och hur det blev. Då jag började fotografera på allvar, säg 1969/70, så var hela mitt liv inriktat på att jag skulle leva på mina EGNA bilder. Inte hålla på med några jävla brödjobb, nu fick jag ju göra det ändå, precis som alla andra, men ungefär där gick gränsen, tio procent brödjobb och 90 procent egna bilder.

Det gick faktiskt och efter 30 år kunde jag leva helt på mina egna bilder, sedan jag fyllde femtio har jag aldrig gjort ett brödjobb. Men idag, vi jobbar mot Insta och Fejan och kanske något annat, men VEM betalar. Ingen,,,, Det sägs att man kan bli upptäckt och tjäna pengar på Insta,, kanske det, men inte du som jobbar mer eller mindre dokumentärt. Det är dom som står med handväskor och stora fina äschlen och sällan är över 25 som gör degen. Klart jag är avundsjuk, det hade ju varit kul om Insta eller Fejan renderade något? Jag menar, jag har ju skrivit blogg och Instat och Fejat för några millioner tittare och läsare i snart 15 år,,,blev det några pengar? Nej, men om vi ska vara allvarliga så är det tråkigt, framförallt för de yngre som vill göra dokumentationer, någon måste ju ändå betala för jobbet, för det är ett jobb.

Ja, så där gick jag och funderade då jag gick hem på stigen med de nya grynen som skulle leda till att jag får gott bröd till morgonfikat i morgon. Ryggvärken gav också långsamt med sig.

Det är en annan sak man måste hålla i åtanke då det gäller gröt och handväskor. Livet måste levas innan ryggen börjar värka eller innan ni blir för hungriga, tänk på det. Hälsan är i princip allt för att man ska få något gjort och den sk kroppen kan snabbt börja ge sig då man fyllt 60, så inbilla Er ingenting, typ efter pensionen ska jag,,,,glöm det, så fungerar det inte. Efter pensionen får du vara glad om du fixar någonting över huvud taget.

Ja, det var om gröten det.