Fulländad?
Vad drömmer man om egentligen? Det är 31 grader utomhus, inne i det gamla stenhuset är det svalt och skönt. Huset är som ett extra skinn, som ett skydd. Solen ligger fortfarande på husväggarna runtomkring och jag stänger fönstren för att slippa få in värmen. Vi har AC och den behöver vi sällan använda, ytterst sällan, eftersom vi numera vet hur man hanterar värme.
Jag läser om Enzo Maiorca, dykaren från Palermo som satte en massa världsrekord i djupdykning. Tror rekordet kom på 101 meter till slut. Han är i alla fall en av figurerna som filmen "Det stora blå", bygger på. Maiorca var en märklig typ, snygg, stark, medlem i Alllianza national, partiet som Mussolini startade, men han var också en hängiven vegeterian och miljömedveten, älskade havet. Det finns en fantastisk berättelse om hur han simmade i havet, harpunerade en stor fisk och han följer efter fisken som fastnar mellan två stenblock, svårt skadad och Maiorca sticker fram handen och känner på fisken hur livrädd den är, hur hjärtat slår och hur känslig fisken är. Efter den slutade han jaga fisk med sitt harpungevär.
Tycka vad man vill om honom, men sådana män ger avtryck. Människor som gör något. Han var inte perfekt, han gjorde nog många fel, men han satte rekord i djupdykning. Han brann för miljön, han fick en legendarisk film uppkallad efter sig och den andra dykaren som han alltid tävlade emot då det gällde att djupdyka.
Idag, i hettan, åkte jag till stranden med cyklopet, fridykning. Jag och fiskarna, det kändes som det väckte en liten passion i mig. Jag kände mig som Maiorca, snygg, stark, passionerad. En passionate. En som påverkar. Vi vill alla vara en som påverkar, som syns, som är stark men vi måste också veta att den andra sidan på myntet också finns. Svagheten, misslyckandena, de felaktiga slutsatserna. Det här med att ingen är perfekt, men i vissa stunder känner man sig fulländad, nästan i alla fall.
Kanske just nu, denna varma kväll, eftermiddag, då maten ska lagas och tankarna glider mellan fiskarna i djupet, fåglarna på himlen och kyssarna framför den evigt leende månen.
Kommentarer
Skicka en kommentar