Krigen...

Kriget fortsätter. Det är en vindig morgon och solen kommer långsamt upp. Det pågår ett krig. Två skinheads vill komma in på gården och käka upp mina små kattdamers krubb. Det utvecklas ett pansarkrig. Den ena damen, svarta Gudrun, döpt efter Gudrun Schyman, gömmer sig, men Skopan, detta elaka lilla fruntimmer tar spjärn. Ena sekunden ligger hon på taket åt Öster, nästa minut är hon i norr ovh vaktar gången under staketet. Till slut brakar hon ihop rejält med en av de stora hannarna. Vrål och skrik men lika förbannat så ser hon till att han försvinner och sedan upp på taket igen.Jag ser ju att hon är trött och slagen och pinad, men så fan någon skinnhead på våran gård. Till slut skriker jag åt hannen att gå och görmma sig och de gör han, men vad fan, rusar inte Skopan efter för at få dela ut en smocka.

No brain, just fight. Katter är imponerande små rovdjur.Idag är det covidtest i byn blir intressant att se hur många som kommer och hur många som är smittade.

Greklands befolkning har verkligen ingen respekt för sin regering, de har ju någonstans blivit blåsta hela tiden, men det finns också en gräns. Det är okej att vara emot, jag följer den tanken helt, men man måste ju leverera alternativen också. Det duger liksom inte att jobba på farsans fik. Hela Grekland lider av två saker, det ena är att man gett prästerna för mycket makt, det andra är att man satsar inte på något annat än turismen. Vad ska de unga gör? De flyr landet för de ser ingen framtid och det märks också tydligt på en massa undersökningar. Grekland är usla på miljön, de är kanske sämst i Europa på jämlikhet, de saknar helt utveckling i de frågor som världen just nu bedömer som de viktigaste, miljö, jämlikhet osv, det är lite sorgligt för ett land som har så mycket att erbjuda

När jag sitter och skriver det här återvänder hjälten med stela steg. Hon tittar på mig och säger: Det var ett krig idag, lär bli ett i morgon också.