söndag 29 juli 2018

Parthena




Alla längtade efter regn. Jag kunde höra hur torrt det var i Norden. Det blåste en svag vind på Parthena, the Virgin, oskuldens strand.
Det blåste för lite för kites.
Jag låg i en skreva i skuggan med hjälmen.som kudde.

Alla längtade efter regn. Jag längtade efter lust. Känslan nästan våldtog mig.

Det blåste en svart vind, molnen stockade sig över Paros och blixtarna slog ner på grannön. Folk lämnade plötsligt Parthena.

När de första dropparna träffade mig klev jag upp ur skrevan, satte mig på sootern och körde mot bergen. Det spöregnade, på kvällen skulle jag träffa Wim Wenders kameraman och den fine konstnären som hade vernissage med målningar av hav.

När jag kom till Chalki var jag dyblöt. Alex bjöd på en kaffe. Jag torkade upp.

I norr längtade man fortfarande efter regnet. Min längtan hade inte svalnat, snarare förstärkts.
På natten var vernissagen. Skönheterna exploderade och jag kom att tänka på den enkla sanningen: Man vet aldrig när man får ett leende.