Förändring?
I Rigmor Ohlssons fina program om Strömholm, 100 år, så får
Elofsson frågan om Strömholm hade kunnat anpassa sig till den tid som vi nu har
och Elofsson svarar att det tror han absolut. Och det är klart att Strömholm
hade gjort det. Han var ju en smart människa.
Jag började tänka på förändringen sedan -70-talet till nu.
Jag tycker fortfarande att det var större jämlikhet mellan man och kvinna på
sjuttiotalet än nu. Jag tyckte vi brydde oss mer om varandra, det är min djupa
känsla, faktiskt.
Arbetsmässigt har det hänt otroligt mycket. Det första som
jag blev påverkad av var att det kom färgfilmer som fungerade och plötsligt
gjordes det blixtar som fungerade utan att man behövde stå i två timmar och
räkna ut exponeringar.
Det digitala var ändå det totala breaket. Förr gjorde man en
utställning, det kom kanske 1000 personer på en månad om man inte var på ett
riktigt stort ställe. Idag har jag lika många besökare på min blogg per år som
ett stort museum som Nordiska eller Moderna och lika mycket som en konsthall
som Fotografiska. När man gör en bok och den läggs upp på nätet får man på någon
dag 2000 besökare som läser boken. Ytterst få köper den, förr var det svårt att
sälja en fotobok i mer än fem hundra ex.
Var finns framtiden? På nätet eller någon annanstans? Det är underbart att göra utställningar och
böcker men det är också en tragedi att de böcker som görs, oftast läses och
kollas på nätet. Å andra sidan beskrev den eminente bloggaren Claes Gabrielsson
vällustigt för mig hur det var att kopiera små bilder på matt papper.
Det kan se ut som en motsättning, men det är det inte. Man
kan kliva runt i alla former och sätt att publicera sig.
Personligen har jag bara en regel och det är att jag ska
trivas med det jag gör. Formerna är ointressanta, de kommer sig som de kommer.
Jag fotograferar numera mycket med min mobil och det har en
enkel förklaring. Den är så enkel att använda, men samtidigt minns jag hur
underbart det var att stå i ett mörkrum som jag gjorde för något år sedan och
göra riktiga kopior.
Torsdag eller fredag
När jag går från det vita huset till det gula så slår det
mig att jag vet inte vad det är för dag. Jag går till det jag kallar jobb, men
många säger ju att jag aldrig jobbat, men då har jag ju heller aldrig haft
semester eller tagit ut sjukpenning. Det är lite, som man bäddar får man ligga.
Jag ligger hyfsat.
Strömholm hyllas, det är fint. Historierna
flödar. Strömholm var ju en äventyrare på sitt sätt. Det finns inte många
historier om Sune Jonsson eller Jean Hermansson eller Yngve Baum eller Tuija
Lindström,,,,jo, Tuija finns det en och annan om, men det krävs ett visst
leverne för att historierna ska komma i svang.
Bland dagens levande fotografer
finns det väl bara några som det finns historier att berätta om. Vad betyder det? För lite
romantik och för lite äventyr och för mycket anpassning. Eller?
Det blåser en sval vind över mina fötter. Strömholm hade en
lång period efter Fotoskolan då han drog sig undan, var sjuk, fick operera bort
en njure, fick stroke, innan Etc
upptäckte honom och plockade fram alla hans bilder. Han fick sin guldtid efter
sextio, sextiofem o i tio år innan han blev sjuk igen. Han var ändå väldigt
glad att han fick vara med om det.
Jag hoppas Jean ligger i himlen och ler nu
då Nils Petter gör storverk av av hans arbete. Jag tycker mycket om boken men
det är en sak som skaver också, trycket och jag tycker mig nu konstatera, efter
att ha sett ganska många fotografers bilder i nytryck, Petersen, Strömholm,
mfl, att digitalt tryck är inte alls lika bra som det gamla klassiska. Det är
faktiskt markant skillnad och skillnaden består i svärtan, det blir hårdare och
svärtan lever sämre digitalt. Nu kommer givetvis några viktigpettrar säga att
så är det inte, men ta o
öppna ögonen och kolla själv.
Jeans bok är årets roliga grej, inklusive filmen. David Alan
Harvey är den andra. Svensk fotografi står och stampar. Claes Gabrielsson
skriver överlägset bäst om svensk fotografi. No names, men många har börjat
skriva fisförnämt om fotografi, med en massa hänvisningar till medeltiden och
filosofer, det blir lite som en text av Jan Myrdal, en slags uppräkning av
böckerna man läst.
Jaja, jag ska inte skriva mer om det. Någon i
Göteborgstrakten tyckte jag var som bäst då jag inte var arg och konstigt nog
är jag sällan arg, väldigt sällan, men å andra sidan, finns det en enda
människa som skriver om fotografi i det här landet som har en åsikt om något?
Tänkte väl det?
Touren är i gång. Det är rent förbannat att Froome fick
starta. Jag hoppas han får nåt fel på kroppen så han får bryta. Han verkar vara
en bra människa, men han åkte dit på doping men gick fri av ngn underlig
anledning. Själv funderar jag på att skaffa en elpistol och skjuta två stora
hundar som kommer ut på vägen och jagar mig. Jag har skällt ut ägaren men han
verkar ju ha tomtebloss mellan öronen så det enda som funkar verkar vara att
skjuta hundar då de kommer och morrar och hänga upp dom på staketet.
Ja, så är det och lägg märke till att jag inte är arg, bara
lätt kalkylerande.
