Stockholm

Livet är som pyttipanna. Det är ganska härligt. Igår försökte vi lyssna på Club killers i Vitan. De ställde in och jag och min fru gick till Harvan och tog en bröllopsmiddag istället. Sedan får vi höra att fem minuter efter de ställt in, så började de spela. Skit samma, middagen var ljuvlig.

Jag kan inte släppa det här med Landskrona fotofestival. Varför ingen skriver om det och varför ingen var där. Det måste väl ändå anses vara den fotofestival som är viktigast i Sverige och knappt nån är där. Jag läser en ganska snårig artikel i HD och några intellektuella gör ett slags radioprogram som radar självklarheter , men annars. Håller fotografi på bl nån slags sysselsättning för folk på universitetet.

Det jag en gång tyckte var bra med Fotografiska var att de tog bort finstämpeln på fotografi, att man gick direkt på mediet, men sedan har ju utvecklingen hos Fotografiska gått bort från fotografiet och närmat sig eventen allt mer.I dag känns fotografi på Fotografiska mer som en ursäkt för att få gå på krogen. Däremot har fotografiet allt mer fått en slags överintellektuell prägel. Idag verkar varje bild kräva en A4 text. Det är inget som lockar mig.

Sedan kan man också kolla in att varje generation har samma mönster. Ola Billmont har plåtat ölfest. Herregud, om det var på 80-talet??, så gjorde vi ju ständiga reser ner till dessa ölfester och även Kivik och de andra marknaderna. Dagens unga fotografer gör nu samma sak som vi gjorde. Det finns alltså en historisk rundgång. Det är Ralf som visar bilderna. Jag ska gå och kolla.

Annars är det Planket, sedan Pelle Seth den 3 sept på Il Cafe och Cato Lein någonstans och framför allt Frickens gårdsutställning i Huddinge, den 3 september, med bilder, poesi och annat.

Det är mycket nu.