Träffa Krille idag. Vi satt o pokulera i den sista solen. Snacka lite om vikten av att rama in sina bilder mentalt. Vi såg båda ingen mening med att bara ranta runt och fotografera på gatan. När jag gick hem tänkte jag också på att man ofta letar för perfekta bilder, man skulle kunna gå mycket mer på den enkla, personliga bilderna. De här bilderna, som är vardagsbilder utan någon bearbetning osv, skulle kunna ha en ram, en begränsning som handlar om mina vänner, de som är nära, kanske söderpolare osv,,,ur de här enkla vardagsbilderna skulle jag kunna börja bygga en bok om vänskap, kamratskap, stadsdel, liv, tankar, om jag nu skulle vilja det, men begränsningen är viktig. Ramen, det som håller ihop, är det som gör det hela.
