Days in Naxos
Allt jag plåtar är med mobilen. Varenda bild. Jag tänker hela tiden att jag ska ta en annan kamera men det blir inte av. Jag tänkte skriva om kameraväskor, eftersom jag älskar sådana, precis som skjortor och mössor, men vad ska jag skriva om kameraväskor. Jag har ju inte använt en på tio, femton år.
Så är det.Jagfinns på Instagram nu. mickepberg är adressen. Jag ska utveckla det mediet också och medan jag gör det gör Fricken en cykelfilm om oss då vi cyklade här på ön i våras.
Planket, som Fjellis är med och fixar, verkar bli en kanongrej. Äntligen ett enkelt sätt. Inget fel på hur de andra skött Planket, verkligen inte, utan mer att det blir enkelt. Det kan gå hur som helst och det blir inte heller någon bok eller tidning, men folk måste ju förstå att det är ett helvetes jobb att göra en grej som Planket om man ska göra det med bok och tidning och allt det här.
Efter Planket kommer det en skön trädgårdsutställning i början av september, ska återkomma till den men gör lite reklam redan nu.
Jag blir på ön ett tag, jag jobbar ju på mitt bokprojekt och mitt bloggprojekt, och det hela kommer i början av oktober. Sedan i November ska ju de eminenta workshopmnniskorna jag haft ett år att ha utställning och jag lovar: Den blir bra. Grymt bra grejer. Ja, jag är impad.
Läser Agneta Pleijels Barndomsminnen. Ömsint, fin lite bok, men jag säger återigen, Generation loss av Elisabeth Hand. Tunga grejer.
