Lundell o co, iphonebilder

Såg ett tvprogram med Lundell. Han sa en massa bra saker. Att han tyckte Sverige var förändrat till det sämre. En ganska självklar åsikt om man levt och verkat sedan slutet av sextiotalet. Han kände sig förbrukad och jag förstår vad han menar. Att den nya tiden har passerat oss. Vi som är sextiofem, som Lundell, Mankell osv, har gjort vårt bästa. Det vi gör är upprepningar och våra tankar är gamla, fast de skulle kunna vara nya om den användes på rätt sätt, men det kommer en ny generation, som gör samma fel som oss och själva tycker att de vandrar framåt, att de gör det bättre i livet och samhället.

Det är bra att de känner så, det ska vara på det sättet, men det gör att att vi är förbrukade. Det vi kan leverera är erfarenheter, vi är de rutinerade spelarna i laget. Det är en känsla att ta in, om man inte kan ta in den, så är det bättre att lägga av, istället för att upprepa sig till dödagar. Nu upprepar de flesta sig för vad finns annars att göra. Man vill ju göra något, hålla på med något.

Det var vad jag kom att tänka på då jag såg Lundell. Sedan var det ju givetvis en kvinna i en stor tidning som tyckte Lundell var gnällig och tröttsam och det är precis det jag menar. Det kommer nya unga och de ska gnälla på de gamla, annars vore det ju fan, eller hur?