Om vad jag tycker?
Jag funderar på böcker, älskar ju böcker, läste Andreas Gedins bok om Strömholm och nazismen. En ganska underlig bok, måste jag säga. Vi kan ta det från början. Strömholm, precis som Ingemar Bergman, Kamprad, mfl var nazister i sin ungdom. Jag tror ingen tyckte Bergman eller Kamprad var nazister när de blev vuxna? Tror samma gäller Strömholm?
I alla fall, Strömholm var en riktig plåga som ung, äventyrlig och nazist och Gedin skriver om allt det och samtidigt kritiserar han en massa folk som skrivit om Strömholms bilder och då också beskrivit Strömholms nazism. Gedin verkar inte tycka de har skött den delen av skrivandet om Strömholm tillräckligt bra och undersökande. Gedin försöker beskriva allt, däremot. Med tiden så väcks allt mer än fråga i mig: Varför skriver han den här boken och varför är så otroligt detaljerad med och om alla som på något vis rörde sig i dessa kretsar? Det han skriver om är ju egentligen inget nytt, även om givetvis väldigt få unga människor idag har den här fördjupade versionen om Strömholms nazism, kanske beroende på att den utspelade sig från Strömholm var 15 år till 27, dvs mellan1933 till 1945, krigsslutet.
På något vis blir boken för petig, syftet döljs i detaljer, men låt mig säga min version. Jag visste vad Strömholm gjort som ung, det var inte kul, men jag lärde känna honom trettio år efter krigets avslutande. Jag lärde känna en människa som kom att betyda mycket för mig, men jag visste att det också funnits en människa som jag inte riktigt förstod mig på, som jag skulle ha haft mina dubier inför om jag varit med på den tiden.
Nog om det. Jag rekommenderar ingen att köpa boken, för den är faktiskt ganska tråkig. Christers bilder är däremot väldigt intressanta, köp en fotobok istället.
