Det kliar
Att fotografera är energi, vandra, söka, rota, supa, knulla, klia, klia. Fotografyrket är det enda som har tillräckligt mycket klifaktor för att jag ska stå ut. När jag var sjutton drömde jag om tre jobb. Rallyförare( insåg inte hur fastlåst det är), författare ( för ensamt) och fotograf( där gick det att springa, springa).För mig är fotografi att ta hand om den där förbannade klådan, det där kliandet.
Hamnade i en diskussion om hur man gör fotoböcker. Det finns folk som tror att det är lätt att göra fotoböcker. Tja, inte vet jag? Gösta Flemming som gör Sveriges bästa fotoböcker gör inte många per år...kanske ryms dom på ena handens fingrar? Jag lever på att göra böcker, måste hålla tempot uppe, stort som smått. Ungefär som Fassbinder, film, film, film. Jag är emot det här jävla elittänkandet då det gäller böcker. Då blir det nästan aldrig några gjorda. Har Ni sett Strömholms första?? Ett litet häfte som är grymt bra. Har Ni sett Bikeriders av Danny Lyon, ett litet häfte, har Ni sett Sergio Lorrains Valparaiso? Ett litet häfte. Hemingways första bok trycktes i tre hundra ex,,,jag säger inget mer. Det finns förlag i det här landet som ger ut massor med stora böcker. Dom är inte ens snygga, men ofta i färg och finns på bokhandlar överallt. Är det bra? Nej. En bra bok har inget att göra med att den är tjock eller tunn. Allt hänger på innehållet. Bibeln är tjock,,,den är bra(tror jag???)( fast utan bilder??)
