I dimman.

 Vi hade ett ställe i Södermanland. Då vi var en mil ifrån brukade katten börja jama i baksätet. På morgonen kom dimman, den lättade alltid till frukosten som vi tog ute på sydsidan, sedan arbetade vi. Jag cyklade några mil, min fru skrev på en bok. Till lunchen gick vi åter till sydsidan, tog en enkel måltid, sedan gick åkte vi en sväng till en strand eller ett fikaställe. Min fru ville alltid titta på hus. 

På eftermiddagen slappade vi lite, jag låg i bakluckan på min monsterferrari och min fru plitade i boken, eller så bakade hon. 

Middag togs uppe, vid huskanten, ett stort träd skymde solen vid halv sju så vi åt alltid tillsammans med solen och då skuggan inträdde började jag med disken. På kvällen försökte jag se på Eurosport, det fanns en halvmeter där bilen var parkerad, där jag kunde få in täckning och kolla på Tour de France. Det gick inte alla dagar, jag var lycklig i alla fall. Då natten kom blev det svart och jag sov som en stock.