I skuggdalen...

 

Jag går i dimman. Det skulle kunna vara en skön stund, har just läst ut en bok om fotbollsspelaren Micke Rönnberg, en ganska pladdrig bok men med mycket underton, lägen som jag känner igen.

Idag, lever vi i en tid som i min värld trotsar allt jag varit med om. Trump och Putan börjar snacka fred utan att Ukraina är med. Det är ju helt ofattbart nonchalant och överlägset. 

En annan sak jag omöjligt kan förstå är alla mina vänner som så envist håller på Israel, som nekar ta in en enda ståndpunkt eller ett enda fakta om vad som pågår. 47000 döda, 65000 skadade, barn som dör i parti o minut, för de anser att det är helt okey för Israel försvarar sig. Vet dom inte att Israel är på ockuperad mark, kan dom inte bara lyssna på en enda läkare som jobbar i tex Gaza, kan dom ta in att kriget förtsätter på Västbanken? Nej, Israel har rätt att försvara sig. 

Och sedan Trump, imperialisten och den nya Hitler? Det är ju USA som sett till att det ser ut som det gör i Palestina, att det bara är grus. Vem ska betala uppbyggnaden? Givetvis USA och Israel, men Trump får för sig att palestinierna ska flytta och han och hans gäng ska bygga en snygg strandstad.

I den här tiden radas den ena ohyggligheten upp efter den andra, och det är ständigt en total dumhet och mänskligt förtryck som premieras. När ska USA sluta bli ett föredöme, när ska Israel börja bedömas som den aparteidstat det är? Det kommer att ske, någon gång, men fram tills dess kommer jag ständigt att förvåna mig över dessa blinda och döva som inte verkar kunna ta in elementära fakta.