fredag 23 juni 2017

Göra böcker och fårskallar


23 juni 
Naxos


Chikadorna överröstar vinden. Sitter på bakgården i skuggan och ser ut över den grå muren som ser ut som en imaginär världsdel i en gammaldags karta.

Det är en dag med tomhet. Grekland är vädigt mycket ett land i tomhet. När vinden blåser chikadorna spelar och skuggspelet rör sig fram och tillbaka som masker på marken så tas liksom syret bort ur hjärnan. Man bara blir, är, var, stannar där man befinner sig och inget vill tränga in i den komplicerade hjärnan.

Jag vill läsa något riktigt bra. Kanske ska jag plocka fram en Henry Millerbok, en gammal, inte Sexus eller något sådant utan något mer svart, något mer resonerande. Henry Miller i toppform är en fruktansvärd författare. Man kan inte värja sig. han har ett djup och en intensitet som är livsfarlig. 

Det kan ha med tiden att göra, åldern, men jag har svårt att hitta moderna böcker som kan matcha de gamla. Jag läste och läser fortfarande enormt mycket böcker, men idag glider jag allt mer över på deckare och det har att göra med att dagens böcker sällan har den där livstron, hoppet, utvecklingen, som de gamla böckerna ägde. När man läste tex Miller, eller Hemingways makalösa noveller, så kastades man in i en värld man ville delta i, undersöka, medan det in många moderna böcker är ett jävla tjat om relationer och köksbänksrealism. Vi behöver drömmar, tilltro och längtan efter en ny framtid.

Det är lite som fotografin idag. Det är svårt att säga att det finns mycket fotografi som leder en iväg på ett äventyr. Jag gillar inte den här hårda svartvita fotografin som är så vanlig nu, gillar inte heller det ofta bedrövliga sättet att beskriva kvinnor och relationer.
Jaja, jag vet att många inte gillar det jag skrev nu, men jag vet också att det är ganska många kvinnor som är trötta på att bli så förfulade och taskigt  beskrivna som i den sortens förhållningssätt till fotografin.

Samtidigt så är det väl finessen med fotografi, att där finns allt från D ágatas bedrövliga cynism till Ansel Adams otroliga beskrivningar av stora landskap.

Det blev lite snack om att göra böcker på Fejan. Jag är en jävel på att göra reklam för mina böcker. Om jag gör en ny bok och lägger upp den så pang har typ 2000 pers kollat igenom den på nätet, men ingen köper den. Det är en sak att marknadsföra, en annan att sälja. Det finns ju det här populära crowfunding, att man tigger pengar  sina läsare till en bok. Visst, det kan jag göra. Jag kan sätta upp ett mål att jag behöver 250 000 kr casch till en bok. Säg att jag får ihop det en gång, tror ni att det funkar en gång till? Glöm det. Det är en grej som kan funka okej, men det är ju ingen framtid för böckerna. Och framför allt så ledsnar man ju på att kränga sina egna böcker. Man behöver hjälp med just den biten och så vill  man ju gärna få några kronor i fickan, inte förlora 30 lakan för att man gör en bok.Sedan är jag också av den åsikten att säljer en bok inte uppåt 500- 1000 ex så kan man avstå från att göra den.

Jag publicerade en bild på en sajt och då sa någon. ” Sälj den till Fotografiska, de betalar bra för sådana här bilder”. 


Jag bara garva. Snacka om att ha noll koll.