Ibland gör det ont i kroppen

Ibland tar det emot, man känner sig utanför. Läser ii DN om boken I love Dick. Jag läste den igår och jag är väl en hopplös läsare, tyckte den var hur tråkig som helst. Däremot är alla intervjuer med författarinnan intressanta, vi har många beröringspunkter hon och jag, men boken tråkade ut mig rejält. Det gör mig deppig att jag aldrig tycker som andra, att tex Lena Andersson eller Knausgård mfl är skitbra. Jag blir bara uttråkad av sådan taggtrådsintellektuell litteratur.

Auktoriteter? Klart de behövs, klart föräldrar måste vara auktoritära ibland. Någon måste ju bestämma åt sina barn. Jag blir galen på folk som står med småungar och barnen ska välja något som de inte ens vet vad det är de ska välja. Fattar man inte att det kan vara en lättnad i livet för ett barn om föräldern bestämmer något?

Jag minns när jag skulle plåta på Södermalmsskolan för en hel del år sedan. jag var där en vecka eller mer och det var fan det mest deprimerande jag varit med om. Så många ungar som sket i allt och så många meningslösa bråk det var, tex mobiler i klassrummet, eller komma en kvart för sent till lektionen eller.... sådan där saker som man skulle kunna lösa på tre minuter..mobilförbud, noll acceptans av försening osv,,

jaja, man är väl en gammal stöt, trevlig helg.