Gaia, the dog,...

Gaia, hunden, ligger på gården, på rygg med benen uppåt. Vi har haft henne fyra dagar och hon visar sin kärlek. I morgon ska jag lämna henne till ett annat par som ska ta hand om henne, de ska bli hennes hem. Vi kan inte ha en hund och det känns som ett litet svek att lämna henne nu när hon lärt sig umgås med katterna, sköter sig så perfekt och är rolig och underbar. Jag tröstar mig med att hon sprungit lös en månad, kommer någonstans ifrån där hon fått stryk och att, hon och andra hundar, inte ser bakåt eller framåt. De lever i nuet.

Hon var en fin bekantskap och vi kommer säkert att se henne framöver också.

Det blåser hårt. Inget bad, länge sedan vi badade, kanske var det nattbadet den 16 augusti. Läser om polarn som vattnar sina olivträd och åker på covid igen, trots två sprutor. Jobbigt, men betänk, utan dessa två, hur hade han då mått?

Nu börjar grekerna från Aten lämna ön, skönt, riktigt skönt, men vaccinationerna avtar, konstant. Det är sanslöst frustrerande att höra vänner som inte vaccinerar sig. De är själviska idioter, de kan inte ens förstå att 9 av tio som blir svårt sjuka är ovaccinerade. Vad är det de inte förstår? De förstår inte heller att en vaccinerad människa smittar så mycket mindre än en ovaccinerad. Det är sjukt och det gör mig så satans förbannad att folk är så korkade.

Dagarna rullar på och jag ska snart åka till Stockholm ett tag, även om jag har svårt att förstå vad jag ska göra där? Det blir Twang och polarna, det är allt. Egentligen bor jag i Paradiset, Stockholm kan inte konkurrera på en enda punkt. Så är det med det.