Söndag

Fick en bild av en gammal polare, Kjell Dike. På den tiden hade jag hår. Spela kunde jag inte även om jag försökte då och då. Det har varit märkliga tider. Det kanske är på väg att ta slut nu? Vaccin är ju en självklarhet. Jag fattar faktiskt inte vad folk snackar om som inte tänker vaccinera sig? Sjukdomen är ju flera gånger farligare än ett vaccin.

En annan tråkig sak som jag känt till et bra tag är ju att en av mina favofotografer, David Alan Harvey har missköts sig med brudarna, helt enkelt gjort en massa taskigheter mot brudar och i princip fått kicken från Magnum. Och Magnum kickar ingen i första taget. Den som vill veta mer kan börja söka på nätet, men en sådan sorglig avslutning på en sådan fin karriär.

Julen och helgerna är fruktansvärda. Det är ett slags bedövningspiller för allt. Man tappar gnistan totalt och jag personligen längtar bara efter att helgerna ska försvinna och aldrig komma tillbaka.

I DN var det en väldigt fin intervju med konstnären Gyllenhammar. Hon sa några bra saker, som att alla som jobbar med konst har något som driver inifrån och det skapar ett tryck inom en, inte alltid trevlig, ibland rejäl ångest och det går aldrig bort. Det får man lära sig leva med. Det andra är att konstnärligt arbete kräver en slags tomhet, man kan inte kuta omkring och vara på möten överallt. Man måste fokusera på sitt. Och det har jag ju mörkt i min bransch. På utställningarna är det alltid samma människor som springer runt, på allt. Samma grupp, några fler eller några mindre, och 90 procent betraktar och kanske tio procent skapar. Ett ytterst intressant fenomen att alla liksom ingår i samma familj och dras i samma koppel till de utställningar som visas. Man kan ju drömma om att folk som inte går på utställningar, skulle komma  ut. Kanske kan det kallas folkbildning, kanske kan det kallas något annat, men det borde vara fler än de redan vana betraktarna.