Första året var året då jag såg det vackra trädet. Det som alltid stod där på morgonen då jag gick över de varma stenarna på gården.
Det var den där sommaren jag hade opererat bort en njure, knallhett och man kände sig lite skör då man var vid havet.
Ibland fick jag konstnärliga perioder.
När vi fann den lilla katten på vår gård blev vi lite lyckliga.
Jag hängde en del på Parthena, i Mikri Viglia. Det var där vindsurfarna fanns. En gång tiden tänkte jag bosätta mig i Tarifa, surfarnästet. Ett ställe helt i min smak, med vindrapporter i den enda öppna baren i den lilla vackra staden. Naxos och Tarifa är varandras tvillingar. Samma känsla då som nu.
Vi letade en källa i bergen. Det blev bara allt oändligare. Det slutade med att vi vände.
Min fru gillar inte ormar. Det är kanske därför dom fascinerar mig?
Jag har fortfarande inte fattat det här med att läsa tidningen i vattnet? En del kan stå en timme upp och ner i vågorna och läsa en blaska.
Kommentarer
Skicka en kommentar