Längtan och rörelsen
Jag är på väg, min fru är på kolonin och jag är ensam hemma. Jag är i rörelse, strax på väg till Naxos och då vaknar min skaparlust. Rörelsen hänger ihop med längtan och längtan med skapandet.
Min fru står i natten och jag tar en blixtbild. Hon är så vacker.
Jag skriver blogg, jag försöker allt mer att säga det som jag är, inte det som jag ser eller det som jag tror jag ser. Det som jag är. Rörelsen och längtan och skapandet.
De senaste åren har jag varit med om saker, omvälvande saker. När jag var yngre var jag med om omvälvande saker, men det berodde på att jag sökte upp dom. De här omvälvande sakerna som härjat med mig de senaste fyra, fem åren har sökt upp mig. Det är ett jävla skit att hålla på med sådant som söker upp en, men det går det med.
Jag vann till slut, hur länge vete fan. Så är det med allting numera i denna isoleringens tid. Jag vill isolera mig, bitvis i alla fall. Jag vill ha isoleringen som golv och sedan kan umgänget vara sockret på jordgubbarna.
Isoleringens tid. Skapandet och längtans tid. Rörelsens tid.
Jag gjorde en bok med alla mina bilder. Jag gjorde några dummies. Man kan kalla det vad man vill, men med lite tur så ligger det en dag på ett bibliotek där en ung man eller kvinna en dag kan finna glädje i mina bilder och stories.
Längtan och rörelse.
Skapandets tid. Jag hade ett år eller två där jag gick på lågvarv, sa till mig själv, ligg lågt, hetsa inte. Det blev ändå fyra, fem böcker på de åren, men jag gick på lågvarv. Jag väntade, ibland måste man spara sig för spurten, backen. Det var kanske det jag gjorde.
Jag cyklade genom Swedenborgsgatan, tittade efter Göran som brukade hänga på krogen i hörnet. Han är borta, fin man, tittade uppåt taket på samma hus och mindes konstnärinnan som jag mindes som en fin människa. Jag gled genom Swedenborgsgatans myller, för det är ett myller, och jag som är i isoleringens tid, kände en slags glad sorg över att jag inte bodde där.
Jag cyklade genom Södra station, allt där är fult, helvetiskt fult, rent bedrövligt, men kanske nödvändigt och jag kom upp på andra sidan träsket, till parken, där de grillades och spelades basket och jag visste att rörelsen fått tag i mig och att skapandet fanns där och att min längtan var oövervinnerlig.
