Män och kvinnor
Jag njuter och jag älskar livet.
Solen smeker mig. Om två dagar är jag på Plaka, Golden
Beach, spanar ut på fjärden efter polarns segelbåt. Den som legat på svaj där
så många år, men så slår det mig. Han har gått i land. Båten är såld. Hans hem
ligger på Iraklia numera.
Jag pratar med en ung kvinna. Hon är upprörd. Två dagar har hon
varit på Söderbybadet och två dagar har äckliga män förstört hennes dag. De har
följt efter henne genom skogen. De har ställt sig bredvid hennes filt då hon
legat ensam och solat i tysthet.
Hon berättar historier om hur hon då hon gått den två hundra
meter långa sträckan från tunnelbanan och hem, hur ofta hon blir antastad av
män, män som frågar om de kan låna hennes telefon, män som följer efter henne,
män som försöker ta sig in i hennes trappuppgång då hon slår igen dörren
framför näbben på dom.
Numera är varje promenad hem på kvällen en rädslans
promenad. Hon berättar om kompisen som blev våldtagen i en port på Mariatorget
eller den gamla, lika hemska historien om kompisen som blev mördad i baksätet
på en taxi i Paris.
Alltid dessa övergrepp, alltid dessa män, sjuka män som det
finns så många av, som trakasserar våra kvinnor, våra döttrar.
Det är inga undantag. Det är standard. Fråga vilken ung
kvinna som helst hur det är att göra sig snygg och gå ut på stan för att njuta
av livet. Det handlar till stor del att skärma av allt, slippa alla trista
blickar, trista attacker, trista eftermälen. Manligt hat, det är vad det är.
Rent manligt hat och hela grejen är ett manligt problem. Det har ingenting med
kvinnorna att göra.
Ta bara den enkla grejen att en snubbe ska bjuda en brud på
en drink på krogen och hon vill inte ha den. Varför skulle hon vilja ha den?
Skulle du vilja ha en drink som en helt okänd människa bjuder dig på? Glöm det,
fuck off och vad blir svaret då hon säger nej tack? Väldigt ofta: Vad är du för
jävla fitta.
Jag säger det igen. Detta är ett manligt problem. Absolut
inget annat. Försök inte snacka bort det för det är ett standardläge. Om
varenda brud känner ett obehag att gå genom en park en kväll, eller känner att
de måste skärma av sig för att stå ut med att gå ut snygg, så är det ett
standardproblem.
Vad gör vi män åt det hela? En bra grej är ju att säga till
män som håller på och jiddrar med kvinnor, som slänger ur sig taskigheter, som
följer efter kvinnor. En annan sak är att ringa snuten då gubbsjuka typer går
och sätter sig vid unga kvinnor då de vill vara ifred.
Kvinnofrid, heter det. Viktiga saker. Ingen kvinna ska
någonsin behöva känna sig rädd för en man, vare sig hon går hem från jobbet en
mörk kväll eller är ute på krogen. Det är dags att börja uppfostra männen på
allvar. Och det saken handlar om är att
ge dom ett kvinnligt perspektiv, få dom att förstå vad rädsla är och vad den handlar
om.
