lördag 15 augusti 2015

Män och kvinnor



Ett plan lämnar ett vitt streck på himlen. Jag ligger på en solig bänk. Min kropp känner semester. Det är en ungdomskänsla. Det här att jag bara ger efter och njuter.

Jag njuter och jag älskar livet.

Solen smeker mig. Om två dagar är jag på Plaka, Golden Beach, spanar ut på fjärden efter polarns segelbåt. Den som legat på svaj där så många år, men så slår det mig. Han har gått i land. Båten är såld. Hans hem ligger på Iraklia numera.

Jag pratar med en ung kvinna. Hon är upprörd. Två dagar har hon varit på Söderbybadet och två dagar har äckliga män förstört hennes dag. De har följt efter henne genom skogen. De har ställt sig bredvid hennes filt då hon legat ensam och solat i tysthet.

Hon berättar historier om hur hon då hon gått den två hundra meter långa sträckan från tunnelbanan och hem, hur ofta hon blir antastad av män, män som frågar om de kan låna hennes telefon, män som följer efter henne, män som försöker ta sig in i hennes trappuppgång då hon slår igen dörren framför näbben på dom.

Numera är varje promenad hem på kvällen en rädslans promenad. Hon berättar om kompisen som blev våldtagen i en port på Mariatorget eller den gamla, lika hemska historien om kompisen som blev mördad i baksätet på en taxi i Paris.

Alltid dessa övergrepp, alltid dessa män, sjuka män som det finns så många av, som trakasserar våra kvinnor, våra döttrar.

Det är inga undantag. Det är standard. Fråga vilken ung kvinna som helst hur det är att göra sig snygg och gå ut på stan för att njuta av livet. Det handlar till stor del att skärma av allt, slippa alla trista blickar, trista attacker, trista eftermälen. Manligt hat, det är vad det är. Rent manligt hat och hela grejen är ett manligt problem. Det har ingenting med kvinnorna att göra.

Ta bara den enkla grejen att en snubbe ska bjuda en brud på en drink på krogen och hon vill inte ha den. Varför skulle hon vilja ha den? Skulle du vilja ha en drink som en helt okänd människa bjuder dig på? Glöm det, fuck off och vad blir svaret då hon säger nej tack? Väldigt ofta: Vad är du för jävla fitta.

Jag säger det igen. Detta är ett manligt problem. Absolut inget annat. Försök inte snacka bort det för det är ett standardläge. Om varenda brud känner ett obehag att gå genom en park en kväll, eller känner att de måste skärma av sig för att stå ut med att gå ut snygg, så är det ett standardproblem.

Vad gör vi män åt det hela? En bra grej är ju att säga till män som håller på och jiddrar med kvinnor, som slänger ur sig taskigheter, som följer efter kvinnor. En annan sak är att ringa snuten då gubbsjuka typer går och sätter sig vid unga kvinnor då de vill vara ifred.

Kvinnofrid, heter det. Viktiga saker. Ingen kvinna ska någonsin behöva känna sig rädd för en man, vare sig hon går hem från jobbet en mörk kväll eller är ute på krogen. Det är dags att börja uppfostra männen på allvar. Och det saken handlar om  är att ge dom ett kvinnligt perspektiv, få dom att förstå vad rädsla är och vad den handlar om.