Vinmakarens steg

Jag försöker varje kväll ringa in vad livet består av, 

det viktigaste o jag kommer fram till att livet är som en våg, det glider undan. Livet går inte att greppa, men kärleken är som det skum stora vågor ger. Det stänker lite hela tiden. Troligtvis är det skummet man ska försöka fånga, få ett stänk av, annars inser jag att allt är förgängligt . Jag längtar också efter att äga den där poesin som vissa kan lägga upp i en bild, men jag inser att det går inte att lära sig, det finns där hos vissa, som en guldtand bland porslinständerna. 

Varje natt jag släcker lampan tackar jag dagen för vad den gav för jag vet att den envise vintramparen alltid får gott vin om hen envisas med att trampa med rena ömma fötter.