Tillstånd

 Har du aldrig tänkt på att ta en paus i skrivandet? Får en sådan fråga. Svaret är ju självklart. Givetvis inte.

Det finns många misstag man kan göra. Det allvarligaste är att inte göra. 

Jag har aldrig tänkt ta paus. En sådan fråga andas en slags taktik, eller en omtanke. Jag gör för jag måste. 

Den här branschen har många fallgropar. Den största är kanske att man tror någonting.  Men, man varit med ett tag vet man att det man gjorde i baktiden en dag kommer i framtiden och i lyckliga stunder träffar det nutiden.

Det finns inga tider, bara ett mönster och det är att vattnet rinner neråt, sällan uppåt. Vill då få något ovanligt gjort får du simma eller hoppa i motström.

En annan sak är att personlighet inte stavas utbildning, utan erfarenhet. Den som har levt mycket, många liv, vet en hel del. 

Det är mörkt då jag går för att köpa en tunn dunjacka. Hunden har bitit hål i den jag har. Jag hittar ingen. Det får bli ett annat år. Nu är det tydligt att allt börjar bli för dyrt. Jag är tillbaka i tvångstanken på att jag inget ska köpa. Det är en gammal tanke jag har, alltid haft, men jag brukar köpa dyra jackor och sedan ha dom i tio år. Förr var det väskor. Nu är det slut med väskor. Nu är det bara jackorna kvar.

Jag tänker på Strömholm. Kanske är hans bästa bilder de utan människor. Väggarna som talar. en gång i tiden trodde jag inte på sådant, men nu gör jag det. Är det ett svaghetstecken?

Tillstånd. Världen som något stillastående. Kan det vara möjligt?