På fiket spelar man soul, läser den långa artikeln i NY times om Robert Frank. Den är bra, en bra berättelse om ett liv men den är också väldigt sorglig, hur uselt Frank skött sina barn. Vilken plåga för honom att veta att han gjort så mycket bra konst och varit en totalt urusel farsa. Jag dömer ingen, var andra tider då, men ändå, lite ansträngning hade inte skadat. Hans dåvarande fru var väl heller ingen pärla då det kommer till föräldrarskap.
Själv är jag snart på väg till Makedonien för att få stämplar i passet.
