Jag är lite trött nu. Min kropp värker. Det måste erkännas. Det har varit en seg tid, orolig. I morse var jag med den fantastiske Agneta ner till tull för att diskutera min bil. Janis på Rendevouz ringde själv till tullen och la ett gott ord för mig. Folk vill gott. Och mannen på tullkontoret var uppriktigt ledsen över att polisen snott mina skyltar. Hade de inte gjort det hade han kunnat hjälpa mig och så sa han att regga om bilen till grekiskt kostade runt 30 000 kr. Och då frågade jag vad det kostade om jag skrotade den och det kostade ingenting. Jag valde faktiskt ingenting, trots att det är en kanonbil, bara gått 40 000 mil och inte en skråma. Jag köpte ju den för tio lakan, så den har betalat sig bra genom åren.
" Jag skrotar den", sa jag och sedan kändes livet lite enklare. Ett beslut, vilket som helst är alltid bättre än inget. Hur jag ska få ihop 25000 kr till att köpa en ny grekisk bil fattar jag inte, eller rättare sagt, det fattar jag. Måste lägga på ett jävla kol o sälja bilder för att få ihop pengarna till första juni. Nu glider jag omkring i en hyrbil för 8 euro dagen i sex veckor. Not bad.
Nu har jag gjort mitt för den här veckan och byråkratin. Ikväll blir det ett glas och sedan blir det tid och dags för konsten, berättandet, kärleken.
