Lördag 14 mars 2026

 Jag och min vän Carl på ön Iraklia. Han var seglare, men gick iland på den lilla ön med 90 fast boende för kanske 17 år sedan, byggde upp ett hus och blev kvar. Idag är han 84, han är kanske i sin sista tid, precis som mig, men han lever ett fantastiskt liv med sin hund Ofelia, bakar eget bröd, skriver sina fina böcker, kommer över till min ö då och då. Det är 90 minuter mellan oss och vår vänskap är stark, lång och trogen. 

När jag kommer dit sitter vi i varsin stol, dricker en öl, hunden vet att hålla sig lugn och vi pratar, sedan äter vi gott och dagen därpå ser jag båten komma över havet, vi kör ner till hamnen, säger adjö och jag har sedan en stunds resa på havet innan min ö dyker upp och i det känner jag en stor frid.