En torsdag i mars 2026

 Bilden tog jag i Tyskland någonstans på turnè. En vacker tid, till skillnad från nu, en tid som är helt vansinnig. Jag pissar på den som Lundell säger.

Jag möter min granne, Lundells fd flamma. Vi snackar semlor. Hon är fin. Det är en dag som för några dagar sedan lockade med sol, idag är det grått och regn. Det får bli vad det blir. Det viktiga är rutinerna, att man har sina rutiner, det är dom som håller en vid liv.

Jag skrev att jag känner mig lite tom just nu, avklarad, gjort mitt. Kanske var det därför Lundell inte skrev några nya Vardagar i år. Man känner sig färdig och orkar inte fäktas mot den idiotiska tiden som inte ger några vettiga svar. I princip känner jag att den svenska politiken, den med de unga tonåringarna var fruktansvärd, två partier höll stilen, V och MP, resten, en hög svin, fega nollor.

Ofattbart.

Hasselbladspriset? Jag förstår mig nog inte på det där priset, en bra fotograf, inget snack om det, men ändå, så arrat, konstruerat, nästan lite fotoskolsaktigt, men ändå, ett steg framåt från de akademiska övningarna som de senaste åren sänkt priset till något totalt ointressant.

Våren är på gång och för första gången har jag börjat käka mina pollentabletter före jul, då snön låg på marken och hängde i träden och det verkar vara modellen, sätt igång och käka pillren tidigt.

Var ute i Kärrtorp igår, det lilla fiket i hörnen på torget har en varm känsla, en slags entusiasmkänsla, bryggkaffe på det, inte mycket att snacka om. När jag cyklade därifrån började det regna, men idag är det en annan dag.