Min son o skorna

Jag träffar min son. Han är intresserad av kläder och ger mig samma sorts blick som min fru brukar göra. Uppifrån och ner, lätt taxerande, oftast kritisk. Nu är jag en sådan person som sådant inte biter på. Jag tycker jag är jävligt ball , en kille med självförtroende, så jag bryr mig aldrig om vad folk tycker. Jag vet att jag är ball. End of discussion.

I alla fall. Min son. " Har du rätt skostorlek"? " Ser ut som några jävla båtar".

Min son kommer att gå långt i livet, men han kommer att gå på några nitar också. Helt uppenbart.
Jag får ofta erbjudanden om att deltaga i saker, med bilder. Jag har en enkel regel numera. Minitaxan är 1000 kr, dvs 15 förfrågningar ger mig 15000 kr. Jag räknade nämligen ut att jag genom åren, livet, säker bjussat på några hundra tusen i gratisarbete. 1000 kr är miniarvodet, punkt slut....vad sägs om det?