In i värmen

 

Jag satt med min son på Fiket. Vilken gåva och runt omkring oss radade hans vänner upp sig, en kvartett och mina vänner, en kvintett, och ljudet sorlade och jag lutade mig mot min sons axel och kände mig förgudligad. En Gåva från Gudarna att ha en son som min.

Löven ligger tysta, jag hör Jimis vemod i Angel och några badar nakna i gyttjan. Det är en vacker sommar i Woodstock och Jim Marshall tar en bild på Janis  då hon kliver ur helikoptern.

Det finns en mening i en Larry Clarkbok som goes like this: They just met a girl, high on acid... och så är det en bild då de ligger och har sex och tjejens ögon är som kastrullock’.

En av mina viktigaste vänner satt mitt emot mig på Fiket, han ska snart sluta jobba, går på övertid. Jag sa: Vi har haft tur, vi har överlevt, det vet du bättre än någon annan. 

Vi gick söderut. Han siktade mot Skanstull. På vägen hem lyssnade jag på en stackare som hade kol framför mig då han slet sig uppför backarna mot Klippgatan.

Tänker på Dylan, vackre, gamle man.

Tänker på Patti, vackra, gamla kvinna, de ligger som i mitt DNA.

Patti Smith, var ju sjuk, men vilken oerhörd förlust det skulle vara för världen om hon försvann.  Något tickade i mig. Jag gick också och köpte en rulle för att skicka en bild söderut och på vägen kom jag ihåg något jag skrivit.

"Jag vandrar i Per Anders Fogelströmland. Jag minns honom från förr. Det skarpskurna ansiktet, som en Siouxhövding, det vita håret, hans hattar. Jag minns hur vacker han var. Hur bra han skrev. 

Nu möter jag Kallifatides. Han tror inte jag ser honom. Han har en snygg, dyr rock och mössan nertryckt över ögonen. Det är också en vacker man. En vacker man som skriver bra. 

   Jag ser över vattnet till Skeppsholmen. Isen borde lägga sig. Jag ser mitt barndomshem som inte syns, men jag inbillar mig, ser hur jag och min morfar, som hade hjärtproblem, gick på morfin eller opium, tar mig i handen och frågar om vi inte ska mata fåglarna på isen.

Vi går ut genom grinden, passerar Skeppsholmsbron och stannar framför Grand Hotel. 

Vi har bröd med oss som vi kastar ut på isen. En del fåglar kan inte röra sig. De har frusit fast i isen. Jag kramar min morfars hand. Det är otäckt med fåglar som frusit fast då man är fem år. 

Min morfar är snyggt klädd. Hans dagar är räknade. Han är blek och han bär en svart krimmössa. Det är också en vacker karl, körde amerikanare och sålde spisar till hemmafruarna. Nu är det över. Nu gäller det att klara vintern, mata fåglarna tillsammans med det lilla barnbarnet.

Vi går hemåt efter ett tag. I den branta backen upp till kyrkan och vårt hem stannar han. En dörr öppnas, det är min mor som sett oss på avstånd. Det lyser i dörren och jag hör musik från jukeboxen. Jag springer snabbt uppför backen. När jag vänder mig om ser jag min morfar. Han står stilla, hans ansikte är blekt i skymningen. Han vinkar till mig att gå in och jag smiter förbi min mor, in i värmen.