I väntan på

 Jag såg en enkel sammanställning av Anders Petersens utställning i Göteborg, säg 10 bilder. Och vilka bilder. Påverkande, ytterst påverkande, dessutom milda, varma, berättande. Jag kom att tänka på mitt eget fotograferande, som verkligen hänger i luften nu. Vad finns det för intresse längre? Jag kollade in en del i Landskrona fotofestival. Jag känner mig inte alls tillkopplad på denna konstfotosalong. 

Det gör inget, men jag tänker på enkelheten. Jag plockade fram en del bilder som bygger på enkelheten. Den typ av bilder jag tar behöver ingen förklaring, de behöver inte ens en teknisk förklaring. Det handlar om en och en halv meter, ungefär. Att jag står en och en halv meter ifrån, synlig, med en kamera som kan vara precis vilken som helst, precis vilken som helst, om det ens behöver vara en kamera.

På denna tid som tanken går en och en halv meter, från mitt finger till mottagarens blick, sker ett livsavgörande ögonblick. Ett minne skapas, en känsla skickas och det saken handlar om är dessa en och en halv meter och den känsla som rinner mellan oss.

Resten, är historia.