Egentligen brukar jag börja med en bild, men idag med en text. Min fru hoppar upp: Oh jävlar, och så rusar hon ut genom dörren på kolonin. Jag kollar ut genom fönstret. En grusbåt. Hon älskar stora båtar. Jag har sällan sett henne så upphetsad som då den största isbrytaren ligger nedanför Gamla stan eller då det jättelika amerikanska hangarfartyget ankrade upp i Stockholm.
Åh jävlar, tänker jag. Läser om Gelin i NY, som flyttar med sin familj till Paris, för de ser ingen större framtid i NY, eller USA. Konstigt nog har jag aldrig haft den minsta längtan till USA, bara till Santa fe, för att kanske få träffa Danny Lyon och se indianbyarna och det fantastiska landskapet som Georgia O´Keefee, skildrat. Resten av USA verkar så extremt obildat. Jag är en Medelhavsmänniska, en europe.
Vi vaknar på kolonin, nu drar det mot höst, då drar vi som flyttfåglar söderut. Till den långa sommaren, till den milda vintern. Jag läser om upploppen i England, när man studerar fakta kring upploppen så slås jag av att de är samma upplägg i Sverige. Vi är långsamt på väg mot samma situation. Vi kommer få arbetskraftsbrist, vi har galloperande klasskillnader, vi skapar en generation som blir sämre utbildad. Vi har en bostadspolitik som kollapsat och en offentlig sektor som går på knäna, kanske mest för att vi envisas med att anställa mer räknenissar än folk som gör kärnjobbet. Det är vad Peps kallade Falsk matematik.
Kommentarer
Skicka en kommentar