Det räcker inte att bara leva...

När jag åkte slalom var konsten att göra svängar som stämde med psyket. När jag fotograferar handlar det om att sätta en osynlig dröm på pränt.Att skriva är att gå igenom lager av tid.

Första gången jag kom till Christer Strömholms labb, insåg jag vikten av allvar. Den där känslan av " Visst fan har vi roligt, men det här är på allvar". Den känslan väckte en gammal tanke inom mig.

" Timmarna som går förintar oss".

Det räcker inte med att bara leva.

Ibland då jag läser bra böcker, stannar tiden. Det blir en lucka där som man vill hålla fast. Då man är på nätet, stannar aldrig tiden.

Jag kom till en real på Insta, som jag för övrigt, tycker är en reaktionärt skithål och som nu blir allt reaktionärare. Jag skrev något om Trump, elakt, fick direkt varning om att jag skulle passa mig, nedsläckning av kontot var nästa steg.

Dra era egna slutsatser. T och han kompisar kan sitta och vräka ut dynga och lögner hela tiden, men ingen fara för avstängning, eftersom de äger mediet.

Rövhål, den enda beskrivningen.

En annan sak är de sociala mediernas död, man känner så tydligt att det fallet, vem vill hålla på den där hjärndöda skiten, där tre procent skapar och nästan alla andra bara glor eller eventuellt lägger upp katter och blommor.

Som sagt: Det räcker inte med att bara leva.