In our time
Vi vaknar tidigt, DN, och jag känner mig så fruktansvärt trött på Israel. Ska de tillsammans med USA skapar ett tredje världskrig, eller har det redan startat. Upplever att världen allt mer går i bitar, att det verkligen gäller att ställa sig på människans sida och det blir allt mer uppenbart att det handlar om de mer kvinnliga värderingarna. Ta Tidö, om bara kvinnorna fick rösta skulle oppositionen vinna klart. Det säger väl allt, majoriteten som röstar på Tidös rasistiska skit är män, korkade män. Jag undrar varför män så ofta ligger så långt efter den kvinnliga intelligensen, det är inget att skämta om, det är fan seriöst ledsamt. Är det Moderskapet som gör att kvinnor tänker så mycket längre än män, inte för att det inte finns korrumperade kvinnor, hur många som helst men de verkar mer bara hänga med för stålarnas skull, kolla Trumps donna, som verkar hata honom, men ändå sitter där och skaver på sin röv och ser ut att hata varenda sekund med honom.
En annan sak som gör mig fundersam är vinklingen på nyheterna, dessa magnifika demonstrationer i USA mot Trump gick verkligen inte fram i svensk media, det borde ha lyfts mycket mer.
Jag har sagt det förr, tror inte Trump klarar fyra år, karln driver alla till vansinne samtidigt som han helt korrupt förser sin familj med ofattbara inkomster från staten. Nu ska han ju ge ut en telefon också, en amerikansk, som ska hette något med Trump,,,han tror yenkarna hellre köper en amerikansk lur än en Iphone,, vi får se...
The left shore, i sedvanlig ordning har ingen människa lyckats skriva en text man kan läsa om Rencks och Petersen utställning på Nationalmuseum. Jag har bara sett en värdelös video här i mina trakter, men det ser ju bra ut och jag förstår greppet med film, för det är kanske så att bilderna, som är fantastiska, lika förbannat i vår tid har spelat ut sin roll, men att filmen kan tillföra något som lockar och lyfter. Jag kan ha fel, jag kan ha rätt, det får jag se då jag kommer till Stockholm, men det är intressant att Nationalmuseum börjar med fotografi. Det bevisar återigen behovet av ett fotografiskt museum i statlig regi, för vi är snabbt på väg ner i ett fotografiskt träsk, skulle säga att svensk fotografi börjar tappa all livskraft, och vi behöver mer än någonsin en samlande institution som blandar det vilda med det analytiska.
