Murre o Twang
På morgonen lyssnar jag på Hendrix in Jazz då jag går min runda. Jag läste om en fotograf som sa " Jag går aldrig ut för att fotografera, jag fotograferar där jag går." En av dessa morgnar utan liv, jag försöker se folk i ögonen, älskar att se kvinnor som ser nyvakna ut, många gör det, onekligen en viss stress i luften. På Katban ryker det från väggen utanför Twang. Jag fotograferar där jag går och sedan så möter jag mitt barnbarn "Murre". Han har blicken, det rör sig här och där, men han släpper mig inte med blicken en sekund. Vad vill han ha sagt? Han ser helt nöjd ut, kommer att bli filosof eller betraktare av tillvaron. Det kanske ligger i genetiken? Min vän söderut skriver och är förtvivlad, över den svenska politiken. Hur kan så många rösta på SD och liknande, typ Moderaterna, är det 40 procent typ? Jag har inget svar, kanske är det microplasterna som gör det, inte fan vet jag. En katastrof är det, onekligen. Jag pussar på Murre då han går, han luktar så got...
