Italienskan
Det regnade då jag kom hem. En kvinna stod i våran dörr och gömde sig mot regnet under träden över vår port. Hon sa något på italienska, sedan på franska och jag tänkte: vad fan är det hä
- Jag har sovit i det här huset för femton år sedan, sa hon.
Vi pratade ett tag, sedan bjöd jag in henne och vi gick in i det gula huset, upp på verandan.
Hon var smal, glasögon och kom från Venedig, född i Venedig.
Jo, hon hade bott här för femton år sedan och pratade med mig som om hon kände mig. Problemet var bara att vi köpte huset för tio år sedan, men vi bytte telefonnummer och hon skulle återkomma nästa år.
Små möten, med en tvist av overklighet. Det duggade hela dagen, läste en deckare och gjorde åter en kycklinggryta, har väl snart ätit upp halva kycklingfarmen på Naxos.
Det var ingen dag att skriva om, läste en deckare och minns en annan fotograf som under ett antal år satt under ett träd och läste deckare i Provence, vilade sitt blodtryck och lät tiden komma ikapp honom.
I Malmö har Nils Petter Löfstedt och Himlens mörkrum gett ut en fin bok med Jean Hermanssons Möllanbilder, det påminnet mycket om Eugene Smiths bilder från The loft, uppifrån, ner mot ett torg, en vinter, en vår, en tidsskildring fylld av poesi. The Loft är det bästa Smith gjorde, tillsammans med The Doctor, och nu Hermansson. Snacka om att Tiden har kommit ikapp honom.