Life

 En av alla dess murar som fond. Jag gillar att hon dragit ner hatten över ögonen. Egentligen gillar jag allt, klänningen är helt fantastisk och tillståndet makalöst. 

Det som är vackert är outslitligt. Kärlek, kamratskap, tilltro, lek och allvar. 

Jag kokar linssoppa. Jag har köpt kyckling till i morgon och har fisk i kylskåpet. Jag har beväpnat mig. Stormen ryter, drog på mitt ullunderställ i morse för det var så satans kallt, sedan högg jag ved och höll på att dö i värmeslag.

Två fina damer kommer med bullar. De är glada och de bullrar som glada damer med bullar ska göra. Jag åker med och de åker hem, sedan snackar jag med konstnären i Hydra, dags att dra av lite bilder på hans schyssta kåk, berätta om något annat än Cohens vandringar i åsnetrapporna.

Jag tittar på bilden igen, hennes leende glider rakt igenom mig och jag spikar upp känslan som en Miromålning på Ramblan i Barcelona.

I morgon ska jag köra ner till bagaren i de gamla Kastro, köpa de bästa brödet, lattja med den unge bagaren som jag sett växa upp med napp i det bageriet. Just de bageriet bevisar att konst är konst, de finns ingen bagare som kommer i närheten av denna fantastiska bagare och han har hållit på i hela min livstid och innan dess och det är samma bröd, år ut och år in, och det är lika fantastiskt varje gång och det kostar inte mer än vad det någonsin gjort.