Bröd

 Det var en vecka sedan jag var i stan. Vinden och regnet vilar. Båda fönstren öppna och armbågen ut genom fönstret. Potamia, ano, kato, in i stan. Den gamla stadsdelen, bageriet.

 Sonen, som jag sett  växa upp, hälsar som alltid glatt på mig. De har precis bakat, hela bakbordet är fullt med varma, heta bröd.

- Du får en papperspåse, dina bröd är för varma för en plastpåse.

  Jag tar dom under armen, bröden doftar som parfym då jag går genom gränderna. Jag köpte bröd, men också något mer. 

Kvalitet, dessa bröd gör Konsums o Icas till ett skämt. Jag köper också något annat: kultur, en vana, ett möte. Att gå och handla bröd av högsta kvalitet i en smal gränd där allt doftar är mer än  att handla, det är kultur, ett sätt att säga ja till livet.

Jag går till ett kafé längst bort på Paralian, de lite snyggare kafèerna, ser ut över hamnen och minns polarn Carls båt som låg för ankar under Portaran i  många år. Den där gummijollen man skulle ro. Nu har han sedan många år gått i land på en grannö.

Det är gott kaffe, jag sitter på ett ställe som jag ofta var på för trettio år sedan, då var det disco och bar. När jag betalar ser jag att priset på kaffe gått ner, det är en sak i rätt riktning.