Söders hjärta.

Hon klämde sig in mellan mig och bardisken. Hon kändes rakt igenom byxorna. Jag blundade och hennes hår kom till mig. Det tätnade vid baren. Björn, bjässen bakom disken, serverade lugnt vidare.

Hennes svarta hår doftade nytvättat och rök. Det var en situation jag kände igen. Närheten, och det dolda, det som gjorde att man levde. Hon stoppade ner handen, lade den mot mitt lår. Försiktigt tog hon sig fram. Jag satt stel, livrädd för att förstöra hemligheten vi hade.

Jag väntade på att hon skulle säga något. Hon andades tungt och tittade på mig. Svarta ögon, svart hår, kastanjevatten. En ung människa, i allt yngre än jag.
" Det här är inte normalt", sa hon, " det är något märkligt på gång".
" Det finns inget normalt", svarade jag. .