Då som nu eller nu som då
Såg en bit av Fogelströmfilmen på tv. Ganska så seg, men en sak känner man igen. De rika skor sig och de mindre bemedlade får slita illa. Förr var det tungt fysiskt på alla vis och kvinnorna satt ju löst. Det kan man se på filmen.
Idag då? Jag vet inte hur många artiklar jag läst där unga kvinnor blivit tafsade på, och Gud vet allt, på festivaler och musikfester. En del råkar ju ännu värre ut och blir våldtagna. De är lite nu som då.
Förr köpte man småbarn för en billig penning på marknaden och sedan fick de jobb hos en bonde eller någon annan. Den som betalade bäst, och det var inte mycket, köpte den unga människan som blev arbetskraft, billig arbetskraft.
Idag lägger stora företag anbud på skolor och sjukvård och billigaste vinner alltid. Billig arbetskraft som snabbt skärs ner för att ytterligare öka vinsten för företaget i vården eller i skolan.
Samma nu som då.
Det slår en snabbt då man ser filmen hur mycket som är lika. Boendet, trångbott som fan. Jag växte själv upp i en etta på 35 kvm och fyra personer med bara kallvatten. Idag, byggs det så det sprakar om det, men det går ju lätt att se att väldigt många av dessa lägenheter kommer inte att hyras ut eftersom de är dyrare att ha än en bostadsrätt. Det blir trångbott och vilka kommer att bo trångt. De som har pengar köper sig loss men det är ju knappast så ett samhälle ska drivas. I min stadsdel kan jag se det tydligt. Jag har snart inga vänner kvar. Det är för dyrt att bo här och lika synd är det att förorterna inte utvecklas heller. De blir långsamt roligare men verkligen inte speciellt roligare.
Berlin har länge varit en metropol dit man sökt sig för billiga lyor men det är på väg att försvinna. läste igår om att Berlin var den bästa marknaden för att investera i lägenheter. Priserna stiger i raketfart, läste ngt om sex procent per år.
Det är lätt att bli ledsen, det är det, men å andra sidan får man säga och lyssna på vad hamnsjåarn sa i filmen: Henning, glöm inte, att det är vi som ska stå för förändringen. Det är vi som ska göra´t.
